Vänskap och även kärlek är väl någonting som alltid ska finnas där, en vän ska inte komma och gå. En viktigt person i ens liv ska inte lämna och återvända, den ska finnas där inte bara när det behövs utan alltid. I nöd och lust, är det inte så det ska funka? om och om igen ser jag hur folk kommer och går och sårar människor, människor som står mig nära och som i och med det skadar mig, om inte ett djupt sår så skrapsår på ytan. Skrapsår efter skrapsår blir det djupt och det blir till ett sånt som aldrig läker helt, ett sånt som lämnar ärr.
Personer som kommer en nära på livet ska inte svika, inte lämna och inte komma tillbaka om det nu är så att dom lämnar. Dom ska förstå att steget är taget och att det är allt eller inget, att man inte bara kan komma när det passar och spendera en natt hit och dit, den kan få en kopp kaffe men sen ska det förstå och gå. Den ska inte stanna och gräva allt djupare.
Ibland krävs det att man litar på nån för att kunna erkänna för sig själv hur trasig man är, det är nått man inte vill inse men det är sånt nån med samma blod ser.
Vänskap och kärlek är inte att svika, lämna, skada och förstöra. Det har iaf jag lärt mig och det av den person som inte alls följer det